En hel vecka av föreställningar är nu förbi. Det har inte inträffat några större misstag eller katastrofer (ta i trä) och publiken har verkat nöjd, om dock lite blöt i onsdags. Nu har vi börjat få lite rutin med föreställningen, så rekvisitan kommer på plats i tid och kaoset i omklädningsrummen är inte fullt så farligt längre. Alla njuter fortfarande lika mycket av att stå på scen, och ger allt. Fastän vi dragit igenom pjäsen så många gånger nu är den fortfarande lika känsloväckande, och vi blir nog lika rörda som publiken själva. Och roligt har vi också varje gång, alla trivs så bra tillsammans.

Vilken idyll, eller hur?

Nå, idag är det lite extra pirrigt. Ikväll ordnas nämligen en föreställning för alla som varit med på Lurens tidigare, på något sätt. Gamla och unga lurensianer kommer att samlas på läktaren ikväll och se Amadeus. Ryktet säger att det kommer folk som varit med för 50 år sedan, vissa enda från Vasa. Ingen vet vad som kan väntas, men vi ser framemot kvällen och vill göra dem stolta!

Hanna