Wou! Vilket intensivt Lurens-veckoslut.

Fredagens föreställning för f.d. Lurensare gick fantastiskt. Det var helt otrolig stämning och bra väder dessutom. Alla i publiken visste ju hur det var att stå där och vilket arbete som ligger bakom, så applåderna kändes extra bra. Efteråt stod vi där med tårar i ögonen och klumpar i halsarna när Rolle Adolfsson höll ett tal om hur det hade kännts att stå där för femtio år sedan och hur ingen hade trott att Lurens skulle fortsätta så länge. Det var mäktigt.

Dagen efter åkte Lurensgänget till Västra Nyland. Vi invaderade Raseborg med buller och bång och fick se deras uppsättning av Ringaren i Notre Dame. Nu väntar vi på en svarsvisit, välkomna Raseborgare!

Knappt hade vi hunnit säga hejdå åt varandra innan vi redan träffades på nytt idag, då vi hade föreställning klockan ett. Det ska ärligt sagt bli riktigt skönt och säkert ganska hälsosamt att ha en dags paus från Lurens.

Hanna