1992 beslöt man att sätta upp publikfavoriten Emil i Lönneberga. Pjäsen hade ett par år tidigare blivit utmanövrerad av en grupp inom förbundsstyrelsen men nu fanns det åter vilja att satsa på den. Man kunde presentera en helt ny regissör, Ove Grundström. Han debuterade som regissör men var ytterst erfaren som skådespelare på Lurens. Sin debut på scenen gjorde han redan första Lurenssommaren 1965 som 9-årig parvel. Ove var även uppvuxen på Lurens, i granngården intill teatern. Grundström hör till skaran Lurensamatörer som satsat på proffskarriär och utbildat sig till skådespelare. Oves sociala nätverk och stora vänkrets i Östnyland ledde till att alla handplockade skådespelare entusiastiskt ställde upp den här sommaren. Detta resulterade i en föreställning som passade som handsken på Lurenshanden. Helt enligt planerna blev föreställningen även en publiksuccé med 10 500 åskådare.

 

EMIL I LÖNNEBERGA av Astrid Lindgren (musik Georg Riedel)

regi: Ove Grundström
musikarr: Kaj Silfvast
dekor, reklam, programblad: Mats Tuominen
byggansavarig: Kjell Widlund
dräktansvarig: Ann-Helen Grundström
ljud och ljus: Kim Schröder, Kaj Söderholm
musiker: Diana Thesslund, Ann-Sofi Rantala
sufflös: Carita Niemi
sömmerska: Carola Wallén

Roller
Emil: Kimmo Erkkilä
Anton: Ingvald Forsbäck
Alma: Maj-Britt Forsbäck
Ida: Stina Hafrén
Lina: Tua Lindgren
Alfred: Leif Andersson
Krösa-Maja: Inger Ollas (Ella-Lisa Friman)
Prosten: Yngve Grönmark
Prostinnan: Ann-Helen Grönmark
Fru Petrell: Agneta Relander
Doktorn: Kim Schröder
Fina Herrn: Kenneth Hansson
Bulten: Tom Pallas
Lola: Margareeta Järnström
Skrattgubben: Olle Forslund
Skrattgumman: Saga Erkkilä
Sparven: Olle Forslund
Polisen: Sune Forsbäck
Utroparen: Kim Schröder
En åskådare: Per Andersson
En bonde: Sune Forsbäck
Marknadsfolk: Mia Forsbäck, Johanna Malmberg, Saga Erkkilä, Cathrin Nybondas, Annika Thesslund, Tomas Andersson, Marcus Andersson, Stefan Hansson, Birgitta Kiljander, Gunilla Forss