1988 firades teaterns 30-årsjubileum med besked. Förbundsstyrelsen lät sig övertalas, bl.a. uppmuntrad av en namninsamling, att ge en nypremiär på föregående års publiksuccé The sound of music. För första gången skulle man ge två pjäser samma sommar. Av praktiska skäl…

Sommaren 1965 kunde den östnyländska teatern äntligen flytta hem. Östra Nylands Ungdomsförbund fick dispositionsrätten till Lurens gård, som testamenterats till Pernå kommun av löjtnantskan Elise Lindfors. Gården hade stått tom en tid och parken var igenvuxen. Under…



Någon rädsla för utmaningar har Lurens sommarteater aldrig visat och som bevis på det satte man sommaren 1972 upp John Patricks klassiker Tehuset Augustimånen. Komedin som främst är känd för filmatiseringen från 1956 med Marlon Brando i huvudrollen var en sann…

I och med att Ingrid Söderblom kom med i Lurensrullorna fick repertoaren en ny riktning. Man var nöjd med ”Kulans” entusiastiska grepp och beslöt att anlita henne även detta år. Till pjäs valde man Johann Nestroys Titus Feuerfuchs som döptes om till Eldkvasten. Det är…



Sommarlappträskbon Börje Lampenius gjorde sin debut som regissör på Lurens till klassikern Sju bröder av Aleksis Kivi. Tusenkonstnären Lampenius förde med sig en hel del nytt till teatern, som den autentiska scenografin som senare blev teaterns varumärke. Bl.a. den…

Sommaren 1998 återvände en trotjänare till Lurens. Börje Lampenius hade i många år utan resultat föreslagit Den ljuva galenskapen, men nu hade styrelsen mjuknat. Det är en pjäs som Börje tillsammans med Walentin Chorell skrivit med tanke på Svenska Teatern. Man gick…

År 2009 beslöt man att än en gång satsa på barn och ungdom efter många år av vuxenpjäser. Det blev en av Christian Lindroos omarbetad version av Gösta Knutssons klassiker Pelle Svanslös. Handlingen var flyttad till Lovisa och på scenen kunde man se replikor av kända…

I juni 1964 frångick man traditionen med egentligt skådespel och uppförde en dramatisering av ett traditionellt bondbröllop i Kapellparken i Lovisa. Parken och de kringliggande gatorna formligen översvämmades av besökare. Publiken, som uppskattades till 3 500…

Efter en paus på 37 år beslöt man att igen sätta upp Stockflottarna av Teuvo Pakkala. Till regissör för denna klassiker utsågs Lurensbekantingen Sven Sid. Det är fråga om Finlands genom tiderna mest spelade pjäs på finskt håll och därför väckte den även intresse i den…

Den Pyttisbördige skådespelaren Axel Slangus lät sig inför pensioneringen våren 1962 övertalas att regissera en sista gång, och valde då sin gamla favorit Stockflottarna. Ursprungligen hade tre till fyra föreställningar planerats, men i och med publikens stora…